med nål och tråd

På tåget ner till Linköping där jag höll kurs i helgen började jag sticka på Mitt lilla Ylle. Det ska bli en liten tröja i mjukaste mohair tweed till min brorson som snart fyller två år. Några kvällars stickande och jag har kommit så här långt. Jag misstänker att den kommer bli ganska stor på honom men bättre för stor än för liten, förr eller senare växer han ju i den. Det går ruskigt snabbt att sticka med stickor 4mm och det är otroligt mysigt att sticka med så mjukt garn som bara flyter fram över stickorna.

Garn: Mohair tweed från Magasin Duett
Mönster:Mitt lilla Ylle av Kristin Virén
Stickor: 3,5mm och 4mm

Här kommer några snabba mobilbilder från yllebroderikursen jag höll på Hemslöjden i Linköping i helgen. Medan jag dukade upp bordet med ylle och butikschefen Eva hade fixat en hel kakbuffé som vi mumsade på hela helgen.

Yllebrodöserna fick öva på att pricka och trycka upp mönster, sy sparsamt med ensidig plattsöm, bottensöm och lite annat smått och gott. Av mönstren som jag tog fram i somras var kotten (eller vad det nu föreställer) och hjorten de populära motiven att brodera.

Glada och väldigt duktiga yllebrodöser efter en hel helg på Hemslöjden i Östergötland, Linköping. Några av kursdeltagarna hade hittat kursen via mitt instagramkonto och det är alltid kul att träffa och få ansikten på instagrammare på riktigt. Josefin var en av dem. Tack för en jättetrevlig helg Linköping!

Roliga broderier är farliga. De vill nämligen bli broderade alldeles för snabbt med stor risk att bli klara och att det roliga då tar slut för snabbt. Vilken paradox. Verum hälsoyoghurt-reklambroderiet har växt rekordsnabbt. Så här mycket hade jag hunnit brodera på bara en vecka. Kolla in förra inlägget för mer info om var motivet har sitt ursprung.

Det är en rolig utmaning att överföra en bild till broderi och det krävs att man löser problem som konturlinjer med mera. Jag har till exempel jobbat med att lägga stygnen så att de följer lodjurens form och päls. Några gånger sprättade jag upp kindpälsen/manen för att få till pälsens zigzagmönster utan att sy mörka konturer. Måste säga att jag tycker att det blev rätt bra till slut nu när jag ser det med distans på foto. En annan grej som var extra svårt att var att lodjurens tassar ligger om kors. Om man tittar noggrant så ser man att jag broderat så att lodjurens pälsar möts.

En liten stickad tröja som jag började sticka på vägen ner till Linköping är inslagen, postad och ligger nu och väntar på att få öppnas. Mitt lilla ylle, det är ett så perfekt namn på mönster på en barntröja tycker jag. Imorgon fyller min brorson hela 2 år och lagom till vårvärmen, och förhoppningsvis slut på aprilvädret, ska ha han få en tröja som han kan ha till nästa vinter.

Garnet och modellen är så där perfekt på alla sätt och vis. En helt vanlig tröja som är stickad i mjukaste mohairtweed (med merinoull i). Jag har sett på instagram att Kristin har tankar på att göra om tröjmönstret till ett unisexmönster för vuxna, jippi, för jag vill också ha en sån här tröja till hösten!

Efter utomhusfotograferingen kom jag på att jag glömt bort att sy fast hanken i tröjan för att man lättare ska hitta fram och bak och för att det gissningsvis är praktiskt på dagis.

Garn: Mohair tweed från Magasin Duett
Mönster:Mitt lilla Ylle av Kristin Virén
Stickor: 3,5mm och 4mm

Knöligt broderi innan våtspänning

Förra veckan våtspände jag yllebroderiet med lodjuren. Motivet som är ritat av Maja Stenär så himla härligt och lustfyllt. Jag gillar särskilt lodjurens krumma ryggar och de stirriga gröna ögonen för att inte tala om de gulliga små svansarna. Efter att ha kollat runt mer av Majas produktion insåg jag att jag flera gånger köpt presentpapper på IKEA som hon har ritat. Pappret som jag köpte finns inte kvar men nu har hon ritat ett nytt ännu finare, kolla!

Jag skrev det redan i första blogginlägget om broderiet men vill upprepa att jag alltså har fått tillstånd från Maja att använda hennes illustration till broderi. Även Verum vet om att jag använder mönstret och jag har fått glada hejarop från dem på instagram, väldans skoj!

Utspänt broderi som precis ska våtspännas.

Det är ju inte riktigt klokt att jag nu har två färdiga yllebroderier som väntar på att jag ska köpa innerkuddar och montera dem. Den heliga familjen blev ju klar för några veckor sedan. Att pendla drygt tre timmar varje dag verkar inte påverka kreativiteten så mycket. Däremot är jag helt klart mindre benägen till att göra de mindre roliga saker som kräver att jag sätter mig vid datorn på kvällarna. Så förlåt om jag inte svarar på alla era kommentarer eller inte kommenterar så ofta hos er, det är pendlingens fel att jag orkar sitta mindre vid datorn.

Kommer ni ihåg den lilla vita tröjan som jag började sticka under Fårfest i Kil? Så fort jag fick reda på att en av mina närmsta vänner ska få barn i sommar började jag smida planer på allt som jag skulle kunna göra åt hen. En av idéerna jag fick var att sticka just det här stjärntröjemönstret som jag haft i min mönsterpärm i mer än 10 år. Mönstret kommer frånHemslöjden i Skåne och jag fick det när jag gjorde praktik där under några veckor vintern 2006. Jag bläddrar ganska ofta i mina pärmar för att få inspiration. I pärmarna sparas alla möjliga grejer allt från sömnadsmönster, stickmönster och beskrivningar på olika tekniker. Stjärnmönstret har jag tagit fram och tittat på många gånger eftersom jag tycker det sett så fint ut men det är första gången som jag stickar efter det.

Just detta stjärntröjemönstret består endast av text och ett diagram på den reliefstickade stjärnan. Inte ens en liten skiss på hur den färdiga tröjan skulle se ut. Egentligen skulle den stickas som separata fram- och bakstycken men jag stickade runt istället så långt det gick tills ärmhålen. När kroppen var färdig så plockade jag upp maskor för ärmarna istället för att sticka dem separat. Tänk vad stickdesigners på senaste tiden har utvecklat sättet man skriver och presenterar mönster!

När tröjan var klar hade fanns det ett litet nystan kvar av garnet så jag chansade på att det skulle räcka till en mössa. Och det gjorde det p r e c i s. Fast jag fick göra minskningarna lite snabbare i slutet för att få garnet att räcka. På bilden nedan ser man på mössan hur solkigt det vita garnet blev när man stickade och hur vitt och fint det är efter en handtvätt med ulltvättmedel.

Jag är supernöjd med reliefstjärnan. Enkelheten tilltalar mig verkligen! Tillsammans med Maria (som var med på Fårfesten i Kil när jag började sticka tröjan) började vi genast tänka ut hur man kunde ta in och göra om reliefmönstret med flera och olika stjärnor i stil med de gamla traditionella tröjmönstren.

Mina förutfattade meningar om merinogarn har sannerligen gjort lappkast de senaste åren. Tidigare merinogarner som jag har stickat med har varit superprocessade, stumma och livlösa. Man kan verkligen säga att jag helt ändrat åsikt. Efter att ha stickat två koftor i Tant Koftas Soft Donegal tweed, Mitt lilla ylle i mohair tweed från Magasin Duett och nu senast den lilla stjärntröjan i Pop, en tunn 4-trådig merino har jag lärt mig att det finns merinogarner kan se ut på tusen olika sätt.

Garn: Pop från Magasin Duett
Mönster: Stärntröja från Hemslöjden i Skåne och babymössan av Lene Holme Samsøe
Stickor: 2,5 mm

Kolla, nu är det helt klar; mitt verumbroderi. Eller nja faktiskt inte riktigt färdig eftersom jag ännu inte sytt dit mitt namn, årtal och så vill jag så klart brodera in illustratören Maja Stens namn. Måste klura lite till på hur jag ska lösa det. Maja Stens uttryck, form och färg är precis så som jag älskar och det tycker jag märks för visst passar den in i kuddsamlingen i min soffa!

Dynan har faktiskt varit klar ett tag men jag har dragit mig lite för att blogga om den eftersom jag ville vara på rätt sorts humör för att skriva om den. Jag blir lite ledsen när jag ser tillbaka på en del blogginlägg om alster som jag är jättenöjd med. Varför är jag ledsen? Jo för att jag skrivit så lite. Varför bredde jag inte på och beskrev mycket mer om det jag skapat. Ibland tänker jag att jag ska gå tillbaka och fylla på med mer uttömmande beskrivningar om hur jag tänkt och gjort. Just därför ville jag vara på rätt humör för att beskriva allt sådant som jag saknar i en del av mina inlägg.

Yoghurtburkens text broderade jag med lingarn

På många sätt har den här dynan varit lättare att brodera än de gamla yllebroderimönstren. Dels för att det är ganska få färger och få färger gör att man kan köra på. Det blir färre trådar att fästa och större ytor att fylla där man bara kan låta nålen flöda. En annan anledning har också varit att broderiet varit ovanligt mycket lustfyllt, eftersom jag tycker så himla mycket om lodjuren, då gick det liksom extra fort. En stor del av arbetet när jag broderar mönster som jag ritat själv går ut på att välja färger till broderiet. Då väljer jag först ut ett gäng färger som jag vill ha med och sedan balanserar och väljer jag efter hand vilka färger som ska användas. Det tar tid, ganska lång tid faktiskt. I detta verumrbroderiet råkade det vara så att jag hade de perfekta garnfärgerna hemma i stashen som matchade nästan exakt de färgerna som Maja Sten hade i illustrationen.

Broderiet är ungefär 50x30 cm och hela dynan är ungefär 60x60 cm. Hela broderiet är praktiskt taget gjort med 4 stygntyper: ensidig plattsöm, schattérsöm, klyvsöm, stjälksöm. Det är smått fantastiskt att man kan skapa så mycket variation med så få stygn. Det måste vara därför jag aldrig tröttnar på broderi i allmänhet och yllebroderi i synnerhet. Jag har liksom inget behov av att utforska nya och komplicerade stygn eftersom jag kommer så långt med de allra vanligaste och mest basic stygnen.

I ett försök att ta en serie himla tjusiga och våriga foton lades kudden på gräset under häggen, men mest ser det ut som att det just kommit en hagelstorm.

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så jobbade jag mycket med att lägga stygnen så att de följer pälsen. Sådana detaljer kan jag ägna mycket tid åt. I skånskt yllebroderi sägs ofta att man inte ska sprätta när något blir knas utan man ska köra på. Det oregelbundna och operfekta är en del av uttrycket. Ibland följer jag det arbetssättet men oftast gör jag nog tvärt emot, det vill säga sprättar när det inte blir som jag tänkt eller att magkänslan säger stopp.

Det var svårt att välja baksidestyg. Traditionellt sätt brukar baksidan på gamla skånska dynor vara randiga, mönstrade och återbrukade. Det är fantastiskt fint att använda gamla bolstervar men just till denna kudden passade inget av de gamla bolstervaren så det fick bli senapsgult kläde istället. Innerkudden är Engmo dun som jag köpt på Tygverket i Stockholm. Engmos dun kommer från skandinaviska fåglar och det känns väldigt skönt att veta.

Jag är så himla himla nöjd med dynan framför allt för att den var så rolig att göra och den blev liksom bättre i verkligheten än hur den såg ut i huvudet när jag fantiserade om den. Hur coolt är inte det?! TACK Verum för att ni göra så snygga reklamer!

ps. Jag vet. Egentligen är det Verum hälsoyoghurt men hälsofil klingar bättre eftersom jag vant mig vid det efter tv-reklamen så det är roligare att säga.

Vet ni vad. Jag sitter just nu och jobbar på en presentation som jag ska ha på tisdag eftersom jag blivit inbjuden av Slöjd Stockholm att berätta om mina broderier och hålla i en prova-på-broderi därefter. Jag har funderat mycket runtikring vad jag har att förmedla eftersom det är första gången någonsin som jag håller i en sådan här presentation, så det är lite pirrigt faktiskt. Ju mer jag funderade desto mer tomt blev det i huvudet på idéer så i veckan tog jag hjälp på instagram om vad de skulle vara intresserade av att höra om så nu har jag många bra uppslag.

Under morgonen har jag gått igenom flera års fotografier för att välja bilder till inspirationskvällen och det var jättesvårt att begränsa sig eftersom jag fick ännu fler idéer om vad jag ska prata om.

Än så länge skissar jag på upplägget och har några rubriker som förmodligen kommer med:

- Om att härmapa för att lära sig och få inspiration & När det är lättare att välja sin egen väg än att försöka härma

- Om att rita mönster

- Om att hitta inspiration

- Om att tappa inspirationen

- När övning ger färdighet och hur jag började brodera

Prova-på: Efter min presentation spenderas resten av kvällen med broderi. Jag visar hur man syr små fåglar på lappar som kan sammanfogas med skarvsöm.

BRODERI FÖR ALLA I SLÖJDRUMMETI Slöjdrummet träffas vi som tycker om att brodera, vi inspirerar varandra, pratar material och tipsar om det senaste kring broderi och så klart finns möjligheter till att fika. Broderiträffarna är till både för dig som kan brodera och för dig som vill ha lite hjälp i starten.
Under våren kommer varje träff bjuda på ett tema, ibland med en föreläsning och handledning i olika broderitekniker.

29 Mars - Vi syr kedjestygn med Siv Zettergren på 15x15 cm
12 april - Alla tar med ett eget broderi och har en gemensam miniutställning
26 april - Carina Olsson bjuder på inspiration, berättar om sina broderier och vi får ”prova på”
10 maj - Ylleintarsia med Maria Nejman och Amica Sundström, föreläsning om historiska broderier och ”prova på”. Material och föreläsningsavgift tillkommer.
24 maj - Elin Jantze inspirerar och berättar om sina broderier och vi ”provar på”
7 Juni - Färga broderigarn med Kicki Trodin från Ateljé Huskroken. Ett färdigt ”kit” med två kvaliteter av silke, ull och färg ingår i materialkostnaden.

Plats: Slöjdrummet, Stockholms läns museum, Järnvägsgatan 23, Nacka.
Start och tid: Tisdagar ojämna veckor kl. 17-20.
Pris: Ingen förhandsanmälan, fritt inträde utom vid föreläsningar, alla är välkomna! Föreläsningen historiska broderier med Maria och Amica kostar 50 kr. Materialavgifter tillkommer lite olika beroende på tillfälle. För dig som är nybörjare och inte hunnit skaffa ett eget broderi ännu finns gratis prova på-material att börja med. Material och föreläsning betalas på plats. Fika finns till självkostnadspris.

Min kompis Sofia fick sin lilla flicka för lite mer än en vecka sedan och jag fick träffa lilla M i måndags, hon är så söt och oj så liten. Tidigare i vår fick hon den lilla stjärntröjan. Eftersom jag är inne i en fas när det känns som att jag har tillräckligt många vantar, koftor, dynor osv. så är det extra roligt att skapa åt andra som inte har lådorna och sofforna fyllda med handgjorda alster. Sofia har fått ärva massor med barnkläder var det behovet uppfyllt, men en filt hade de däremot inte så en filt fick det bli.

Att sy en filt passade mig perfekt som semesterprojekt eftersom jag kände för ett riktigt okrångligt projekt som skulle gå att plocka fram även när jag var trött. Lagom till semestern i juni så förberedde jag mig därför genom att klippa ut och sy ihop ett lapptäcke med stora rutor hemma på symaskinen. Klipp, klipp utan att mäta, gasa på och sy snabbt med raksöm utan att zickzacka först. Inte särskilt noggrant med andra ord.

Baksidan där knutarna hamnade består av ett gammalt påslakan. De första 5-10 raderna med förstygn kändes långa och sega. Sen, när strukturen börjar växa fram i takt med att raderna blir allt fler så blir det beroendeframkallande att sy. Tänk att det kan vara så underbart med ett så enformigt handarbete. Det är till och med så att tankarna går mot att sy ett överkast till vår dubbelsäng i samma teknik.

De flesta av tygbitarna i filten är loppisfyndade och har hängt med i många år. Successivt blir bitarna allt mindre men även små bitar tyg räcker förvånansvärt länge när man bara syr med små bitar som jag för det mesta gör. De två rutorna med rosa prickar och orange löv har jag tryckt själv.

Strukturen syns bäst på baksidan.

Filten är lite mindre än 100x100 cm (kanske var det 90x90cm, jag minns faktiskt inte) och det gick åt ungefär 2,5 nystan av vitt DMC pärlgarn nr 8. Ganska många meter broderigarn! Eftersom tygerna är tunna och mjuka så är filten smidig och mjuk (trots att den ser rätt så kompakt ut). Eftersom filten är så mjuk ville jag att kantfållningen skulle vara följsam

Både jag och lilla M:s föräldrar blev glada för filten!

Vi delade upp vår semester mellan våra familjers stugor så det blev stughäng i skogen både på Hangö i sydvästra Finland och i Ramundberget i Härjedalen där min släkt har stuga. Jag lyckades verkligen varva ner och gjorde inte många knop. Det var fantastiskt att ta dagen som den kom med cykelturer till stranden, skogspromenader eller bara sitta på verandan och handarbeta.

På flera ställen på både instagram och bloggar har jag sett granskottssirap. Eftersom granskotten duggade tätt i dikena satte jag både granskottssirap (som fick stå och dra i 4v) och granskottsolja att ha i bastun. Sirapen ska tydligen vara god på pannkakor så när tiden löpt ut enligt receptet så stekte jag pannkakor i veckan. Jag ska inte hålla er på halster. Det var i n t e gott! Beskt och sött samtidigt. Kanske var granskotten inte tillräckligt unga, vad vet jag, men det var första och sista gången som det tillverkades granskottssirap i mitt hem.

Peter fick passa på att modella med ett par tunna raggsockor som jag stickat åt honom. Jag har köpt garn så det ska bli ett par till mig också, men när man stickat ett par sockor i storlek 47 på stickor 2mm så tar det ett tag innan jag blir sugen på att lägga upp för nästa par.

Efter Finland var vi hemma 12 timmar och vände sen tog vi bilen till svenska fjällen. Ack som jag älskar doften av fuktig örtäng och grönskan. Jag börjar alltid med att bara andas när jag kommer fram till Ramundberget. Det var juni, blommorna hade precis börjat slå ut och midnattsolen gjorde kvällarna magiska.

Vi gjorde en dagsutflykt till Evagraven och gick en riktig vacker natur- och kulturtur där man se både gravformationen, hällmålningar som är mellan 4000-5000 år gamla och dvärgröding som vi dock inte såg eftersom vattenytan stördes av regn. Efter några dagar i stugan drog vi ut på fjällvandring i dagarna sex, men det tänkte jag visa foton från en annan dag.

Det här blogginlägget skulle egentligen handla om två garnrelaterade projekt som jag handarbetar med nu. Men så fort jag tar fram kameran och lägger fram det ulliga så dyker det alltid upp en tass som vill leka med garnnystan eller ligga på den där varma och sköna ullen. Sedan två veckor bor det nämligen en katt hos oss, en alldeles underbar katt som heter Ghibli.

Vi adopterade honom från ett katthem, han är ett år och fick flytta från sin förra ägare eftersom hen blev allergisk. I säkert tio år har jag velat ha katt men det har liksom inte känts rätt med så mycket ansvar när man bor ensam i en liten lägenhet där en katt inte har möjlighet att gå ut. När det slutligen kändes som att jag hade ett bra hem att erbjuda en katt så handlade det om att övertyga Peter om att katter är underbara djur. Det gjorde jag genom att skicka honom godnattkattbilder på mobilen varje gång han jobbade natt. Success!

I maj åkte vi för första gången till ett katthem och hälsade på och nu i juli åkte vi en andra gång. Vi blev genast förtjusta i den grå kissen med den vackra pälsen. Eftersom färgen förde tankarna till Totoro så leddes tankarna vidare och han fick sitt namn Ghibli efter den japanska animationsstudion

Han har en pigg, vaken och ganska pillemarisk blick men så fort jag närmar mig med kameran så tror han att jag ska kela med honom och då går han in i mys-mode och ögonen antar "klappa-mig-blicken".

Redan efter någon dag hittade han sina favoritsovplatser på fårfällen eller i fåtöljen där vi lagt en ullpläd åt honom. Ull is da shit, det vet till och med katter instinktivt!

Lycka är att få värma fötterna på en spinnande kisse.

Hur var det nu med de där nya och nygamla projekten? Jo det ena är ett par vantar som jag började nålbinda i fredags. Garnet är det alldeles underbara nålbindningsgarnet från Wålstedts, samma som jag gjorde mina första nålbunda och broderade vantar i förra sensommaren. Fibrerna är glansiga och långa och garnet är fluffigt men med spänst och en otrolig lyster. Stygnet är dalbystygn precis som de två tidigare vantarna jag gjort.

Projekt nummer två, som är det nygamla projektet är att jag froggat islandströjan som hade en hel kropp och två ärmar, men som dessvärre var för liten och stabbig eftersom jag stickat med stickor 5mm istället för 6mm. När garnet väl var uppnystat igen (ivrigt påhejat av en lekfull Ghibli) så gjorde jag om mönstret på den isländska mönsterkonstruktionssidan. Från Ida och Majstess fick jag på instagram tips om att börja sticka på ärmen för att kolla stickfastheten istället för att göra en provlapp. Genialisk grej! Jag stickade, mätte, konstaterade min stickfasthet och gjorde sedan om mönstret igen.

Behöver jag säga att vi är alldeles förälskade i honom?

Sist på bollen började jag under vårvintern att lyssna på Nördic knitting. Det finns massor med avsnitt att fördjupa sig i och jag har fortfarande inte hunnit igenom alla gamla avsnitt. Älskar nörderiet och det finns mycket att lära om ull, garn, mönster och skapande. Kunskap är makt! Avsnittet där Heléne samtalar med Erika Åberg om garnkvalitet, gotländska stickmönster och -traditioner fastnade extra mycket för.

Sedan dess har jag plockat fram boken Gotländsk sticksöm fler gånger och bläddrat bland mönstren och under sommaren har jag flera gånger sagt till mig själv att sluta drömma börja göra. Det finns nämligen så många projekt därute som bara väntar på att fångas in. Om jag inte tar tag i drömmarna så förpassas de till hyllan och förblir där som ouppnåeliga. Så vill jag ju inte ha det. För några veckor sedan plockade jag därför fram högen med trassligt garn med målet att göra ett restgarnsprojekt.

Peter målar och spelar Warhammer. Draken är otroligt detaljerad och han målade på den läänge. När han fotograferade den i ljuslådan passade jag på att fota min vantstickning bredvid. Ack så hög nördfaktor fast på två vitt skilda områden.

I podden med Erika fick jag lära mig att det randiga zick-zackmönstret kallas vigg. Korta flotteringar och ett enkelt mönster kändes helt perfekt. Mitt 2-trådiga garn (mest Kampes) är tjockare än bokens Gottlandsgarn så jag fick riva upp en gång innan det blev rätt maskantal. På fotot ovan ser man att jag först stickade vit krage men den rev jag upp "bakifrån" och ersatte med blå eftersom det vita färgvalet kändes fel.

Att välja färg var riktigt kul och fastän färgerna egentligen inte passar bra ihop så funkar det eftersom det är ett enda mischmasch och de vita ränderna binder ihop det hela. Ett par (rätt så små) vantar väger förvånansvärt lite, 32g/vante, och garnet kommer räcka till många restgarnsvantar med tanke på hur lite det gick åt.

Mönster: Bursviggen ur Gotländsk sticksöm av Violet Bergdahl och Ella Skoglund. Jag la upp 52m för mudden precis som mönstret anger men mönsterstickningen är stickad över 60m istället för 70m
Stickor: 2,5mm till mudden och 2mm till mönsterstickningen
Garn: blandad kvalitet 2-trådigt ullgarn, mest Kampes.
Vikt: 62g, med alla trådar fästa

De två små tröjorna och den lilla koftan i det här blogginlägget borde ha blivit omskrivina i för flera länge sedan, ja till och med fler månader sedan i fallet med den blå tröjan på bilden här nedanför. Den har legat prydligt ihopvikt så länge att den till och med har fått ett litet veck. Redan efter den första Mitt lilla ylle blev jag liksom kär i både garnet och denna tröja med sin raglanärm i all sin enkelhet.

Den blå tröjan har fått flytta hem till min systerson som fick den i 6 årspresent. Den havsgrönrandiga blev en spontanpresent till min sambos 2årige lilla brorson.

Det blev garn över efter den randiga tröjan så när vi åkte till sommarstugan och jag behövde en bilstickning så började jag på en matchande Små vågor-mössa.

Den tredje lilla kompisen har fått en stickad kofta med hålflätor. Lilla babyn som fått sommarfilten har även fått denna lilla kofta. Jag trodde att det skulle vara tråkigt och svårt att sticka i material som inte är ull men det gick faktiskt bra. Onion knit-garnet med hampa, bomull och modal var riktigt behagligt och mjukt som stickat fast ändå med struktur och lagom stadga.

Istället för att sticka två varv vardera på koftans framkanter valde jag att sy på kantband för stadga på insidan.

Garn: Mohair tweed från Magasin Duett

Mönster:Mitt lilla Ylle av Kristin Virén
Stickor: 3,5mm och 4mm

Storlek: 100 och 120 cl. Ärmarna på modellen är väldigt långa så jag stickade dem kortare än vad som anges i mönstret. Kroppen på minsta (randiga) tröjan stickades några cm längre än vad mönstret angav.

Garn: Onion knit, Hemp, cotton+modal köpt på min nya lokala stickbutik Tvinnat.

Mönster:Rätstickad kofta med hålflätor, Babystickning på stickor 3

Stickor: 3mm

Storlek: 3 månader

Garn:Mohair tweed från Magasin Duett

Stickor: 4mm
Mönster:Små vågor av Maria Carlander.

I går kväll tog jag fram farmors gamla tvättbräda och valkade de nålbunda vantarna. Efter drygt 24 timmar är de fortfarande fuktiga, långsamtorkande ull!

Valkningen gick snabbare än vad jag hade tänkt mig och vips hade de krympt till lagom storlek. Jag sköljde dem noggrant och lät dem ligga i vatten med en skvätt ättika för att neutralisera och ta bort den sista såpan som är så svår att skölja bort helt. Sen kramade jag ur dem och tog bort det blöta genom att rulla in dem i en frottéhandduk. Eftersom de var precis lagom nu ville jag inte att de skulle dra ihop sig medan de torkade så jag hade dem på mig någon timme på kvällen medan jag låg och kollade på tv. De formade sig perfekt runt handen.

Den valkade ytan är jättesvår att fånga på bild särskilt med med släpande kvälljuset inomhus. Garnet är så luddigt och det bildas konstiga skuggor.

Nog för att det är roligt att nålbinda men det är trots allt broderiet jag vill komma åt. Ikväll ritade jag mönstret som vantarna ska få. Den här biten av skaparprocessen gillar jag verkligen! Inspirationen kommer från broderade vantar på Digitalt Museum. Riktigt nöjd blev jag! Det återstår att se hur lika broderiet kommer vara ritningen eftersom jag kommer frihandsbrodera eftersom det är så svårt att föra över mönster på den ojämna ytan (läs mer om det på mina första broderade vantar)

Blommor från mina odlingslådor. Älskar kryddtagetes, den luktar ljuvligt!

I veckan köpte jag ett makroobjektiv, det har jag längtat efter i flera år så jag var bara tvungen att testa det på allt möjligt.

Charmigt knasiga tummar.

Luddiga, mjuka, lite kliiga och rejäla på samma gång.

Det freudianska misstaget att den broderade mössan som skulle vara i barnstorlek råkade bli lagom för en vuxen? Det prickiga och randiga broderiet blev klart redan i april men den blev visst aldrig monterad.

För en himla massa år sen köpte jag tre stuvbitar tunt bomullstyg i hög kvalitet med olika tryck. Min gissning är att tygerna är från 40-talet och jag har använt dem sparsamt. Nu kändes det verkligen lägligt att klippa ut foder i ett av tygbitarna. Det är liksom för fint för att inte använda, eller hur!

Skånskt yllebroderi möter mexikanska bältdjur från den fantastiska regionen Otomi (ni måste googla otomi + mexican + textiles!!). Jag älskar de knasiga djuren i Otomi-broderierna och har kopierat dem på mössor fåglar och kurbits, bältdjur och prickar och påfåglar och kurbits.

Min systerson ska prova mössan och jag hoppas att den passar. Han var så himla söt i den förra med fåglar som jag broderade åt honom.

Randiga band och prickig mössa. Knytbanden är loppisfyndade och hemvävda av någon som förmodligen höll på att lära sig att väva för de var inte särskilt jämna. Jag klippte bort de värsta ojämnheterna och tyckte sen att det passade finfint ihop. Gillar när det syns att det är hemgjort.

Summa summarum är jag väldans nöjd!

I början av augusti tog jag tåget till Skåne för att hålla kurs i Skånskt yllebroderi. På lördagen lämnade jag av katten Ghibli hos mina föräldrar på Österlen där han fick spendera sin vecka medan jag var i Landskrona och höll kurs måndag till fredag. Det var verkligen en rolig vecka med läraktiga, duktiga och trevliga brodöser och en brodör. Jag blir så himla glad när jag tittar på gruppbilden som togs sista dagen på kursen, den riktigt utstrålar skaparglädje tycker jag.

Det är en riktig ynnest att komma till Hemslöjden i Skåne i Landskrona och få hålla kurs där. Det är liksom yllebroderiets Mecka, fullt av inspiration i alla typer av slöjd och hantverk. I den gamla stationsbyggnaden huserar både hemslöjdsbutiken (Hemslöjden Skåne) och hemslöjdskonsulenterna (Slöjd i Skåne)

Det finns hur mycket slöjdmaterial som helst att välja bland; yllebroderier, tvist, konstvävnader, spedetröjor, linnebroderier mm. Jag passar alltid på att köpa på mig garn till yllebroderi när jag är där. Visst kan man beställa över nätet (de har en webbutik och är väldigt hjälpsamma vid beställningen) men det är liksom inte samma sak när man inte får se nyansen och färgerna på riktigt.

Eftersom det pågick en trasmattsvävkurs i textilsalen så höll vi till i träkursrummet. Jag blev otroligt sugen på att gå kurs med Monica Hallén och väva traditionella svenska trasmattor, särskilt slarvtjällen blev jag förälskad i.

Kursdeltagarna var riktigt snabba på att brodera och efter tre dagar hade flera gjort klara sina provlappar och gick då in i hemslöjdbutiken (som ju låg i rummet bredvid) och köpte materialsatser för att brodera stora dynor, väskor och nåldynor.

Det var många som ritade upp och förde över mönster från de fyra som ingick i materialkitet för kursen. Ytterligare några som experimenterade och gjorde provlapparna med bottensömmar till något mer än bara en provlapp.

Stundtals var det alldeles tyst i lokalen för att alla var koncentrerade och andra stunder var det ett trivsamt sorl med prat om allt mellan himmel och jord.

På den femte och sista dagen hade vi en utställningen för att alla skulle kunna se allas alster. Det är alltid lika roligt att se hur lika men ändå olika broderierna blir. Tack alla för en superfin kursvecka!

På Hemslöjden i Skåne köpte jag mig en alldeles ny och välgjord korg som är flätad i hassel och gjord av korgmakaren Jan Johansson. Jag har länge drömt om att köpa en korg till mina pågående handarbeten tidigare mest förvaras i olika påsar på golvet nedanför soffan. Nu är korgen redan fylld av färdiga, nästan färdiga och pågående projekt.

En sockstickning har jag nästan alltid på gång eller som mellanprojekt. Med på bild är också strumpstickshållaren som jag täljde häromåret men som nog inte fastnat på bild förrän nu. Jag har härmat en strumstickshållare som min mamma köpt på en marknad, tyvärr vet jag inte vad slöjdaren som gjorde den hette.

I korgen ligger de nålbunda och broderade vantarna som är praktiskt taget klara tillsammans med islandströjan som jag stickar några varv på då och då. Det enda som saknas på de nålbunda vantarna är den virkade kanten nedtill, det är hög tid att fixa färdigt dem!

Det mest aktuella projektet är dessa rosenmönstrade vantar som Peters mamma ska få i 70-årspresent när hon fyller år nu i september. Jag har stickat, repat upp, fixat och trixat en hel massa med mönstret men mer om det i ett eget inlägg senare.

Sist ut bland mina pågående projekt är att kompletteringsspinna garn så att garnet jag spann i maj 2015 ska räcka till att sticka en kofta. Detta mina vänner är ett projekt som tumlat runt i mitt huvud väldigt länge. Det var superskoj att spinna garnet och jag älskar färgerna men det har varit svårt att visualisera en färdig koftamodell som funkar med tanke på de långa färgflotteringarna och det egenspunna (och därmed ojämna) garn.

När tjejerna i podcasten Stickkontakt drog igång en Knit-A-Long med den rätstickade koftan Charlotte fick jag en plötslig aha-upplevelse att den skulle vara en bra modell för det egenspunna garnet. Jag har tidigare stickat en rätstickad sjal i garn jag spunnit själv så jag vet att rätstickat funkar bra tillsammans med det ojämna garnet. Jag har ingen aning om stickfastheten på garnet men hoppas att det är någorlunda med det som rekommenderas för koftan. Jag är väldigt pepp så jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer bli bra eftersom det blir min första kofta i egenspunnet garn (ett tidigare koftförsökär preskriberat och har åkt i soporna). Nu måste jag bara sticka färdigt rosenvantarna innan jag får spinna vidare.

garn som jag spann för drygt ett år sedan

En eftermiddag efter yllebroderikursen tog en av kursdeltagarna och jag båten till Ven. Fram tills dess hade jag besökt ön en enda gång och då gick jag på dagis så det var minst sagt dags för ett återbesök på Ven.

Margareta och jag hyrde cyklar och trampade runt på grusvägarna i sakta mak. Sommarvärmen var som bortblåst så vi var praktiskt taget ensamma på vägarna. Ven är en av få platser i Sverige som har så kallad klintkust, för svenska folket känt som Backafall på Ven eftersom de flesta har hört låten Flicka från Backafall. Jag bryr mig inte så mycket om låttexten utan tycker att landskapets geomorfologi och geologi är mer spännande. Varför finns det så få informationsskyltar om sådant undrar jag jämt!

Delar av Ven har berggrund som består av kalksten så man kan hitta vackra stenar på stranden där kalkstenen lösts upp av vattnet och flintan eller annan bergart är kvar.

Byn på bilden verkar heta Kyrkbackens hamn, den vita byggnaden uppe på krönet är nämligen en medeltida kyrka. På kartan hade vi sett att det skulle finnas några restauranger i byn på bilden så vi siktade på att vara där vid middagstid.

Trots att det bara var mitten på augusti hade restaurangerna stängt för att säsongen var slut. Turligt nog fanns där en liten lyxkrog som inte var utmärkt på kartan men som hade ett ledigt bord åt oss. Vi skattade oss lyckliga som trillade in på denna lilla pärla som jag tyvärr glömt namnet på.Väldigt mysigt och gott var det i alla fall!

Den medeltida kyrkan högst upp på backen. Vägen upp mot kyrkan hette så klart Kyrkbacken och den var väldigt tung att cykla uppför med våra 3-växlade hyrcyklar.

Utsikten från kyrkan var helt fantastisk!

Sen cyklade vi vidare, klappade getter, fotograferade pittoreska hus (tegelhus, tegelhus och ännu fler tegelhus) och beundrade det vackra landskapet med ovädersmoln som blåste in.

När vi rundat hela öns 7,5km(!) hade vi fortfarande lite tid innan färjan skulle gå så vi cyklade en extratur till hembygdsgården. Den var ju stängd så här på kvällskvisten men jag blev väldigt sugen på att utforska den vid nästa besök på Ven. Vi får hoppas att det inte dröjer 28 år tills nästa besök.

Oj vilken pepp! Jag stickar stickar koftan Charlotte i egenspunnet garn.

Det hela började med att podden Stickkontakt drog igång en Charlotte-KAL. Som jag skrev i förra blogginlägget så var målet med spinnandet av det grönblå garnet att sticka en kofta, det har varit en dröm ända sen jag lärde mig spinna våren 2014. Problemet har hela tiden varit att jag spunnit så pass små mängder garn att det inte riktigt gått att sticka något vettigt av det. Eftersom jag aldrig kom till skott att sticka i garnet jag spunnit så avtog också spinnandet för mig. Drygt 300 g spann jag av det blågröna och hade tänkt spinna upp all ull jag köpt men så kom något annat emellan och garnet blev liggandes tills härom veckan. Den orangerosa rätstickade och handspunna finsjalen blev jag så nöjd med att jag faktiskt bestämde mig för att hänga på att sticka Charlotte i KAL:en eftersom även detta plagg är rätstickat.

Först var jag tvungen att spinna mer garn! Det är långt ifrån optimalt att ha över ett års mellanrum när man ska spinna likadant garn och det märktes när jag tvinnade ihop härvan att det var för löst spunnet. Förhoppningsvis märks det inte så mycket i slutändan, det var ju inte direkt så att de första 300g garn jag spann var jämna.

I fredags stickade jag en provlapp. Trots att mitt garn är tunnare än vad som anges i stickbeskrivningen så stämde antalet maskor per 10 cm ganska bra trots den mindre stickstorleken (jag stickar ganska löst). Antalet varv måste jag däremot korrigera för i mönstret.

Resten av helgen har jag spenderat i soffan - intensivstickandes. Jag har varit lite nojig för hur ränderna skulle bli och på det stora hela undrandes om jag överhuvudtaget kommer vilja använda en så pass knasig kofta. Så här på bild tycker jag inte att den blir så snygg men den är superskoj och mysig att sticka. Så jäkla coolt att sticka en kofta i egenspunnet garn, jag är liksom helt lyrisk i hela kroppen!

Jag har just delat av kroppen och ärmarna så de långa varven är avslutade så nu är det bara att tuta och köra med rätstickning. Majoriteten av de andra i KAL:en stickar fickor på koftan, en detalj som inte ingår i mönstret men som Garnomera la till när hon stickade sin. Här finns beskrivning på hur hon gjorde fickorna.

Oj som jag slitit med att få till ett bra mönster till dessa vantar. Jag fick repa upp så många gånger att jag tappade räkningen. Eftersom jag hade det tydliga målet att Peters mamma skulle få vantarna i 70-årspresent så kämpade jag envist på. Svårigheterna låg i att göra om mönstren från boken med de gotländska mönstren till garn av storleken "vanligt tvåtrådigt ullgarn". De gamla mönstren är nämligen stickade på ultratunna stickor. Enligt boken kan man sticka med Fårö-garnet på 2-2,5mm som man även använder i skånskt yllebroderi men alla mina härvor är uppklippta så de går inte att sticka med, men det funkade inte alls för mig. Vad jag förstått stickade man med ännu tunnare stickor, typ 1,25-1,5mm. De viggmönstrade vantarna stickade jag på 2mm men då fick jag också justera mönstret för att de inte skulle bli för stora.

Utöver att stickfastheten var helt off jämfört med boken så ville jag inte heller ha så långa flotteringar som rosenmönstret i boken visar så jag fick göra om det helt. Det är här alla upprepningar av felstickning kom in i bilden. Jag testade två olika rosenmönster från boken och försökte nämligen sitta och göra omräkningar för dessa både på överhettat tåg utan ventilation på väg hem från jobbet och sedan hemma när jag var skittrött på kvällen. Inte konstigt att det blev fel. Det var dessutom första gången som jag gjorde om ett vantmönster, dessutom skulle jag prompt lägga in tumkil vilket försvårade det hela ännu mer. Så här i efterhand förstår jag att anledningen till att allt kändes svårt, krångligt och att det blev så mycket upprepningar var just att jag jobbade med mönstret och omräkningarna när jag var som tröttast.

Även om det var mycket fix och trix tycker jag ändå att det var superskoj att rita mönstret i excel och lära mig hur man ritar mönster. Jag har inte stickat många tumkilar i mina dagar, därför hade jag inte tänkt på hur man måste tänka när det ska passas in i mönstret på handens insida. Inte perfekt mönsterpassning men det gör ju faktiskt inget och oj vad jag har lärt mig mycket i det här projektet!

Nu har det gått några veckor sedan vantarna blev klara, inslagna och bortgivna i present och redan har jag fått distans och ser jag dem på ett helt annat sätt. På bilderna ser jag inte längre alla instickade frustrationer och störningsmoment som jag kände innan jag fick till mönstret. Nu när jag bara tittar på min vantversion och inte jämför dem med bokens mönster tycker jag att de är jättefina. Summa summarum - ende gut alles mucho gut.

Mönster: Omgjort Rosenmönster från Gotländska stickmönster av Inger Gottfridsson och Ingrid Gottfridsson
Stickor: 2,5 mm
Garn: Olika restgarnet av 2-trådigt ullgarn, typ kampes och kanske från Klippans yllefabrik

:: mitt lilla Ylle ::

:: yllebroderikursen i Linköping ::

:: två lodjur ::

:: mitt lilla ylle ::

:: Lodjur och yoghurt med jordgubbssmak ::

:: den lilla sjärntröjan ::

:: verum hälsofil goes yllebroderi - den färdiga dynan ::

:: Broderi för alla i Slöjdrummet - jag berättar om mina broderier ::

:: sommarfilten ::

:: stugsemester ::

:: Om det nya och nygamla projektet men mest om Ghibli ::

:: viggmönstrade restgarnsvantar ::

: stickat till alla små kompisar ::

:: valka nålbunda vantar och rita mönster ::

:: prickaste mössan i staden - nummer två ::

:: Skånskt yllebroderi - augustikursen i Landskrona ::

:: den välfyllda handarbeteskorgen ::

:: en cykelutflykt runt Ven ::

:: jag stickar koftan Charlotte i egenspunnet garn ::

:: gotländska rosenvantar och kampen om mönstret ::

Latest Images

Doodle Jump 3.11.34 by Lima Sky LLC

Doodle Jump 3.11.34 by Lima Sky LLC